Alla känner ju skillnad i sin ridning & sendan jag börjat rida Betty har mycket hänt!

 

1. Min sits har verkligen blivit så mycket bättre. Även om det kanske inte syns så KÄNNS det på stora vägar. Jag tycker även att man ser det på bilderna som folk har klickat på mig. Förut var mina ben lite var som, men det känns som att jag har bena där dom ska vara nu. Jag kan verkligen sträcka upp på mig själv nu & SITTA I sadel i alla gång arter, det kunde jag inte riktigt innan.
2. Min balans har utvecklats något enormt. Nu känner jag mig helt säker, både barbacka & med sadel. Jag känner väldigt, väldigt sällan att jag håller på att skumpa av om jag rider utan stigbyglar eller barbacka. Jag känner mig verkligen FAST i sadel.
3. Jag har alltid haft lätt för att hitta hästarna i formen och så. Jag tycker inte det är svårt & nu vet jag verkligen KÄNSLAN när en häst går rätt. I alla gång arter har jag fått känna känslan vilket är härligt. Många tror att dom kan bara för att hästarna kröker lite på nacken, men det är så himla mycket mer jobb än vad man tror. Man måste verkligen arbeta för att hästen ska gå rätt. Jag trodde t.e.x att Betty gick som en stjärna när hon krökte lite på nacken. Men nu vet jag hur hon ska gå för att gå riktigt rätt!

Och ni kommer hinna läsa typ samma sak 1000 000 gånger till innan ridningen börjar.

 

Jag hoppas också att ni kan ta hänsyn till att det kanske inte blir lika mycket häst nu som det ska vara egentligen. Varken Melissa eller jag har en egen häst. Ingen av oss har heller till gång till att rida typ 1-3 gånger i veckan nu på sommaren.

 

Därför gör vi allt vi kan för att hålla bloggen igång så bra som bara möjligt, även med hästiga inlägg. Vi båda försöker med minst ett häst inlägg varje dag. Dock blir det svårt tyvärr..

 

Aja, ni får stå ut & vi får kämpa!

 

 

Betty är... 152 Cm i mankhöjden

Betty är... Pigg

Betty är... En tinker häst

Betty är... Svart skäck

Betty är... 7 år gammal

Betty är... Grym på att hoppa

 

 

Ebba

 

 

 

Verkligen en TOPPEN dag med 3 lärorika pass!

 

Pass 1 : 
HOPPNING :D

Idag  skulle vi hoppa en bana. Jag trodde att Betty skulle vara trött & inte vilja hoppa så mycket. Men hon var pigg som en kanonkula osm vanligt. Energin tar seriöst aldrig slut. 

 

Framhoppningen gick väldigt bra, jag fångade upp & fick till bra steg. Men Heléne lärde mig något nytt som man verkligen behövde tänka på. Man ska fånga upp innan varje hinder & sen när det är 4-3 galoppsprång kvar ska man driva på så att språnget blir lagom stort, då hoppar hon även upp och river inte. Jag körde på det & alla spårng blev super bra!

 

Sv. Riktigt svårt att säga faktis? Boyen var underbar, älskade honom så mycket, Betty är också helt jäkla perfekt! Men Toffe, han lärde mig liksom rida, han är så envis & så himla personlig så jag måste säga honom. Tror inte jag inser hur mycket han betyder först den dagen kommer då han inte finns kvar längre..

 

 

Sv. Asså jag gillar dom flesta hästarna men hästen jag gillar mest är nog Betty, Toffe & jag har liksom utvecklats färdigt tillsammans. Han är rolig att rida då & då. Men Betty vill jag verkligen komma till toppen med!!

 

 

Sv. Både ja & nej.  Hon kliver ju inte över mig & hon accepterar ju att jag håller på med henne. Men ibland glömmer hon bort att lilla jag står på marken & försöker vara ledare i alla fall ;)

Nej, men hon har blivit mycket bättre nu än förut!

 

 

Sv. När folk hela, hela tiden tänker på höjden. När folk hela tiden frågar " Hur högt hoppade du? " & om dom får hoppa lägre blir dom liksom sura på en bara för att man red bättre just den lektion. Det gör mig verkligen irriterad. Det spelar ingen roll om det är en person som jag knappt känner eller om det handlar om mina närmsta vänner, har hänt för alla hållen & båda gör mig lite irriterad då jag själv inte tycker det spelar någon roll. Det klart, det är alltid roligare att hoppa högre men man är inte en bättre ryttare bara för att man hoppar högt varje lektion.

 

Sv. Såkalart alla fina kommentarer jag får av er! Det gör mig jätte glad verkligen!
Sen så gillar jag att peppa folk, slänga in riktigt snälla kommentarer & verkligen leta posotivt för att få säga det & göra folk glada. Det är härligt!

 

 

 

Idag var det byte första passet vilket jag tyckte var lite tråkigt. Jag ville verkligen ha Betty, men jag fick i alla fall Toffe vilket jag blev super glad över. Toffe är det bästa som finns att sitta på, och jag har gått runt och gnällt i stallet typ hela veckan att jag har världens Toffe behov just nu så jag fick honom ;)

 

 

Pass 1 : 

Toffe var seg som kola, eller det är han alltid. Men vissa dagar är det värre en andra. Idag var han riktigt jävlig om man får säga så. Han kunde inte acceptera något som jag bad honom att göra. Han bara stretade & stretade, att han orkar?

 

Man såg bara hur han blev surare & surare på mig så tillslut så väntade man bara på att han skulle börja sparka bakut som han gärna gör när han blir sur & grinig. Dock gjorde han aldrig det vilket var snällt av honom.

 

Passet slutade med att Åsa stog i mitten & jag red på en volt, hon longerade typ oss fast jag gjorde allt själv, jag fick bara lite hjälp med farten då jag hade skänklat, skänklat, skänklat & skänklat lite till. Det gick verkligen inte innen.
Men med lite hjälp med farten gick allt jätte bra & jag har nog aldrig sätt en Toffe som arbetar på så bra med bakbena & ställningen som han gjorde där :) Verkligen nöjd över honom då han inte är tränad för fem ören.

 

Efter detta passet bytte vi tillbaka hästarna så nu skulle ja ha Betty igen.

 

 

 

Allt började efter att Boyen hade åkt. Ponnyn jag älskade av hela min kropp, av hela mitt liv skulle åka. Jag saknar honom fortfarande mer än något annat, min högsta dröm är att få träffa honom, en gång till..

Efter att Boyen hade åkt stog jag i kross ett bra tag. Jag hade kanppt lagt märke till Betty då, hade aldrig hälsat på henne. Bara gått förbi som om boxen var helt tom där. 

 

En dag när jag kom till stallet. En bra bit efter att Boyen åkt fick jag Betty. Min första tanke var, va? Betty.. ÖÖ..

Hon var grinig & sjukt jobbig, hon gjorde inte så som jag sa & var helt besvärlig enligt mig. Jag visste inte hur jag skulle göra för att få henne gladar? Hon var pigg & springig när jag red henne. Hon var stark & jag åkte bara med efter hennes vilkår.

Men på något sätt var hon ände så charmig, så underbar & så perfekt för mig. På en dag gick det från att så gott som hata hästen till att älska henne. Jag föll plataskt och hittade inte så många ord för henne då.

Samma dag frågade jag Åsa om jag fick bli skötare på henne. Åsa sa " Ja det kan du väl bli om du vill? Hon är ju lite känslig med bakbena så alla får ju inte det men det klarar du ju! ". Sen började väl vår resa. 

 

 

Det var hemskt först, hon sparkade om jag skulle kratsa hovarna, jag blev nästan lite rädd & undvek gärna att just göra det. Jag hade inte ridit så stora hästar innan så jag var inte direkt van.

 

Men efter att jag hade kämpat ett tag blev jag trött på henne. Hon skulle för tusan inte bara få bukla över mig som om jag vore någon jäkla fluga. Nej, jag är ledare & det ska hon acceptera.. PUNKT..

Jag gick inte med en mycket mer bestämd Ebba, hon bråkade & gjorde ett bra tag. Men efter mycket kämp & mycket övertalning blev hon bara snällare & snällare.

 

 

Man märker sådan himla skillnad nu. Hon blir glad när jag kommer, lägger inte alls öronen bakåt på samma sätt. Jag ställer mig alltid i dörren in till hennes box med grimman i hande & säger " Hej betty, vill du komma? ". Hon kommer nästan alltif fram och låter mig sätta på henne grimman. 

Vissa kanske tycker att vi inte kommit någon vart allt eftesom jag ställer upp henne. Men jag ställer alltid upp hästen när den står i box om jag inte vet att hästen står helt still. 

När jag ska sadla binder jag alltid upp henne då & gärna går runt.

 

Det är svårt att få ut vår skillnad i ord. Men skillanden är stor. 

Vi har inte komma jätte långt, men vi har kommit till den biten då allt bara kan gå bättre. Många säger att dom är ett team med sin häst, men jag skulle inte kalla mig & Betty som ett team. Utan vi har ett band mellan varandra som är uppbyggt på förtroende & tålamod. Jag vet hur jag ska behandla hennes sura dagar, jag vet hur jag ska göra för att få henne lugn eller få tillbaks kontakten.

 

Jag älskar förmodligen henne mer än vad hon älskar mig. Men att hon faktis blir glad när jag kommer gör mig så lycklig. Och att hon har respekt är något helt fantastiskt!

 

Vår utveckling går inte att förstå genom bloggen egentligen, det måste man känna själv i hjärtat. Jag känner ju en skillnad som förmodligen inte så många ser. Även när hon springer eller är sådär super pigg som hon var igår på hoppningen är det skillnad. Hade jag fått en sådan pigg häst första gången jag hoppade henne hade jag ramlat av. Nu har jag kontroll över hennes rus & vet hur jag ska göra för att slippar rusen..

 

Och nej, detta inlägget är inget skryt inlägg. Jag vill verkligen inte skryta om vår utveckling. Jag vet bara & ser för den delen att många hamnar in en sits där ingen ens ser utveckligen för två ören. Man ser jätte ofta ekipage som har utvecklas fast ändå tror ingen det för dom var inte med från början. 

 

Jag tycker att alla ska kunna få se sin egna utveckling & få känna sig stolat över det dom har gjort. Om man ändå har fått en häst att lita på sig själv, då har man kämpat på BRA!

 

 

En lärorik & super kul dag idag. Mycket bättre & roligare än igår om jag får säga det själv.

 

Vi gjorde samma sysslor som igår, hämta hästarna, borstade, visiterade m.m. Sen var det min tur att rida först idag. Första passet stog det ju hoppning på schemat vilket var toppen roligt :D

 

Pass 1 : Jag trodde att Betty skulle vara seg & trött idag. Haha, pyttsan. Hon var helt galen pigg, så fort jag gjorde en liten förhållning forde huvudet upp i luften & hon ville fram. Efter lite övertalning om att hon skulle ta det lugnt gick det att rida fram som vanlig i alla fall!

 

Idag hoppade vi en liten pytti bana på fyra hinder. Riktiga banhoppningen är ju på trosdag! Alla framhoppning gick verkligen toppen bra. Jag fick till dom där korta stegen med mycket tryck i. Då hoppar hon upp bättre med ryggen & hoppar även ordentligt på små hinder. Om man kommer för långt har hon en stor förmåga av att riva. Men det beror ju helt på ryttaren.

Den lilla banan gick också super bra. Jag fick till det hyfsat bra med dom korta stegen. Banan var egentligen två linjer som man bara satt ihop. Första linjen gick inte alls. Jag red alldeles för slarvigt & han inte ens nästan fånga upp henne efter första hindret påväg till andra. Därför rev hon frambommen, helt mitt fel.

Andra linjen gick i alla fall jätte bra. Jag fångade upp redan innan första hindret, gav en liten eftergift över hindret & fångade sedan upp direkt efter. Då får hon plats & hoppar upp med ryggen mycket bättre.

Sen fick vi avsluta med linje ett två gånger. Jag frågade om jag kunde få hoppa lite högre då jag tyckte att banan var lite låg. Det låg på typ 50 - 60 Cm vilket jag tycker är lite lågt nu för tiden. Jag fick hoppa höger & Åsa höjde rejält för en gång skull ;)

Det högsta hindret låg på ca 80-90 Cm. Nu var jag ju också verkligen TVUNGEN att rida helt perfekt. Åsa sa att om du inte rider helt perfekt kommer hon heller inte göra sitt bästa & förmodligen riva. Betty behöver mycket stöd & hjälp för att komma rätt på hindret. Jag fångade upp ordentligt & lätt henne inte springa på & det blev helt perfekt båda gångerna.

Är verkligen nöjs över både henne & mig själv. Jag har förstått mycket mer nu hur jag ska rida för att få henne bättre på hindret. Allt känns toppen bra verkligen :D

 

Bildbomb på mig & Betty!
Kan ju vara roligt när bloggen är så ny? :)

 

Gissa vad? 
JAG FICK BETTY :D Snacka om att hela jag ville hoppa upp & göra tre bakåtvolter på rad! Betty är ju det bästa jag ridit just nu, så jag blev verkligen GLAD.

 

Vi började med att hämta in hästarna från deras sommarhage, sen visiterade vi, borstade, städade vattenkopp/krubba m.m.

När grupp 1 red sitt första pass hade vi ju teori, så vi var i grupp två. På teorin gick vi igenom hästens delar & hur man visiterar en häst. Seriöst? Tror jag haft det 100 gånger ;) Hahaha, lite tjatigt!

Efter teorin gjorde vi iårdning hästarna för att gå ut på en dressyr lektion på stora banan. 

 

Första passet : 

Betty har stått i ca 1 vecka nu så hon var bråkig & tråkig i början. Jag som lätt blir frusterard & vill ge upp om hästen inte gör som jag säger direkt tyckte det var lite jobbigt & besvärligt ett tag. Så fort jag tog i henne & skänklade på lite sammtidigt åkte huvudet upp & hon ställde sig & trambade på stället. 

Efter ca 10 minuters tjafs vann jag & då böjade hon komma mot arbete sakta men säkert. Efter galoppen släppte hon helt & då var hon sig själv igen.

Vi jobbad på att få dom helt raka & att dom inte skulle vingla så mycket. Det gick väl si sådär om jag får säga det själv, på slutet kom hon men hon var liksom av & på hela tiden.

Är nöjd med passet, men känslan var ju inte WOW.

 

 

 

• Hinna hoppa 90 - 100 Cm
• Hinna komma runt en bana på 80 - 90 Cm
• Hinna hoppa 70 CM på RC, helst felfri
• Att hon ska lyssna på mig ännu bättre & få upp en bra respekt
• Ha kul

Vill bara släcka lampan & gå & lägga mig igen. Men idag är det ridläger, just nu känns tanken ganska dum att jag anmälde mig till det. Men när jag är påväg till stallet & har vaknat lite kommer jag vara pigg & glad som en sol :D

 

Ridlägret slutar klockan fyra men massa tidsinställda är fixade!